Monday, March 3, 2008

Att vara till lags...

Jag älskar dig, men du säger inte det jag vill höra.... Jag kämpar för att du ska bli nöjd, så du kan ge mig det svaret jag vill ha. Men man orkar inte kämpa varje dag och det ger mig så FRUKTANSVÄRT dåligt samvete!!!!
Gillar du mig inte???

Alltid för otålig är jag.... Skrämmer jag dig? Varför måste man låtsas vara passiv, när man verkligen vill något? Jag tror jag tyckte om dig, för jag tänker på dig fortfarande! (undra om du läser det här??, men tror tyvärr inte det...)

Beundrar, avgudar, ser upp till, förebild/idol, ja finns massa ord som beskriver hur jag ser på dig, men självklaer förstörde jag det vi hade... (hatar mig själv för det) Jag gjorde ett misstag, jag var svag, orkade inte riktigt, vågade inte för du inger en sådan respekt! Men jag har sagt förlåt, men det kan aldrig bli som förut, jag vet! Det svider, jag saknar dig! Du betyder så mycket för mig, men verkar inte om det finns något tycke kvar för mig hos dig, det svider....

Ärlighet är något jag värderar högt! Men mot mig själv kan jag inte vara det... Det är för jobbigt....

Varför klarar jag inte att vara er och mig själv tilllags???
Varför förstör jag för mig själv och andra?
Varför ska jag alltid trassla till det med dom jag gillar bäst??
Varför ska det alltid var så svårt att leva??

1 comment:

Anonymous said...

hakuna matata, det är ord som är bra!!!

vi ska gymma på tisdag babe!!